Röken väller ut över dansgolvet och svettiga kroppar rör sig rytmiskt till Billie Jean. Jag är tillbaka till år 1983, har just hört nyheten om Michael Jacksons död i radion på Gotland och gör en tidsresa bakåt. Här står jag i mina röda pumps och tittar in i röken med dunket i öronen ”är det någon jag känner där inne"? Med ena foten i discovärlden på åttiotalet och den andra i dansklassen har jag en rörelse till varje Michael Jackson låt, han var mitt återkommande tema under delar av det tidiga åttiotalet. Nu när jag hör alla låtar igen på radion inser jag hur otroligt bra han var och är. När jag kommer hem letar jag förgäves sonens "the essential of MJ", hittar bara Julio, Eros och Eminem i hyllan...