Nu tar jag mina barnboksmanus i handen och går en förlagspromenad och knackar på dörren hos den ena och hos den andra. Chansen att jag blir utgiven är ungefär 3 promille, men jag har ju aldrig varit någon fena på matte å andra sidan. De små svarta typerna som sitter på min axeln och hånskrattar och säger: ”Ha ha ha, så dåligt”, dem har jag packat ner i en gammal resväska och dumpat i Östersjön, nej det har jag förstås inte gjort, jag klämmer ihjäl dem med bara händerna. De har en förmåga att komma tillbaka. Jag tror jag får skicka dem till Grottan på Mallorca (läs tidigare inlägg från april), där kan de sitta och bli till ost. Medan jag sitter vid postlådan och väntar...