Jag bodde hos min väninna från Handlake village, sekunderna innan jag skulle åka hem föll en garderob ner över hennes lille pirat; brak, klirr, skrik. Det slutade lyckligt som tur var. Innan dess hade jag lyssnat till Isabel Allende, hon är en berättare, där är hennes lyskraft. Vi var flera med tårar i ögonen, när hon fångade oss mitt i mässmyllret. Köerna ringlade runt henne likt en orm och hon tackade på spanska för varje bok hon signerade. Hon är en stjärna! Jag trivdes bäst hos Norstedts där jag hängde bland Isabel Allende, Tomas Bodström, Eva Rusz och Klas Eklund, som log så rart. Med mig hem i bagaget hade jag en magbacill, som jag senare delade med mig och hamnade i bloggtystnad. Nu letar jag efter den inre tystnaden som Isabel pratade om, hon går ut till sin skrivarlya och tänder ett tjus och börjar skriva. Jag funderar på att vika ihop mig i vedboden med min laptop och en kopp te. Vi får se hur det går...