Vilse i pannkakan

Jag vet inte hur ni har det men så här är det ofta för mig:


När vitsipporna frostar marken
följer jag vägen till landet
Det är väl bara att köra samma väg tillbaka?
-    Mamma, du skulle ha svängt där.

Min stekpanna har fått fötter
lever sitt liv på ett flottare ställe
Tofflorna går sina egna vägar
En morgon var de tillbaka igen
Hallå där, ni tillhör mig.
Inte?

Min kompass är riktad inåt, känner av andra riktningar

Av Erica Timlon
2006

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0