Det var på den tiden jag åkte business class mellan europeiska städer, destination Copenhagen, som enda kvinna och klädd i jeans bland alla kostymer. Jag börjar prata med min stolsgranne, en amerikan som visar sig vara kongressledamot .(Det här var nog under Clinton eran). Han föreslår ” why don´t we spend the evening together?” Jag säger; ” thanks, but no thanks” och blir  både ”lost in translation” och ”sleepless in Copenhagen”.