Snöyra

Musklerna minns

Minnen på minnen 

Läggs på hög och bygger våra liv

Planet skakar till och dansar genom luften

på ostadiga vingar

under slingrar sig en bro som en lysmask

Vi surfar genom luften

Ner kommer man ju alltid

Författarvännen, jag och dottern längst bak

Är det så här det ska sluta?

Minnen och intryck byter plats med varandra

En lucka i tiden, ett fragment av en tanke

Var är vi?

Mjukt som en månlandning är vi på fötter igen

Vi samlar ihop våra kroppar och går ut och fortsätter med våra liv

Men musklerna glömmer aldrig…