En olycka kommer sällan ensam…datorn havererade och bredbandsupkopplingen likaså.  Några dagar senare kom teknikerna, klockan sju en vacker sommarlovsmorgon var de här. Det var splitten, mojängen som fördelar  bredbandet, larmet och telefonen som trots att den var ny hade gått sönder. Dagen efter kunde jag inte ringa med min mobiltelefon. Så jag tänkte  ringa Dr T i bilen för att han skulle ringa telefonföretaget och höra när de skulle slå igång våra telefoner, men det gick ju inte förstås kom jag på, för hans telefon funkade inte heller.

"Living in a box".  Jag förde min lilla Mac (datorn) på service, men då visade sig att Snöleoparden (systemet) var försenad.. * Några dagar senare skadade sonen sig i handen och missade ett viktigt fotbollsläger och vi satt på Akuten hela natten…men så mycket värre saker kan  ju alltid hända. Nu har äntligen Snöleoparden kommit och jag har fått en ny splitt, omstartat routern, up and running igen.

* "den ni väntar på passerar inte förstäderna" Ur Aspenströms dikt om " de från norr kommande leoparderna"