Emellanåt frågar jag mig; varför bloggar jag? Och svaret är: Min blogg är min kompass i tillvaron, utan den skulle jag förmodligen gå vilse. Hur många läsande finns det för varje skrivande? Jag menar vi är många som skriver, men kanske ännu fler som läser?  Det är också ett sätt att hålla skrivandet vid glöd. Som att skissa, jamma eller lira för konstnären, musikern eller fotbollsspelaren. Att sitta i farstun till det litterära rummet, förr eller senare kommer man ju in. Att blogga är en ventil men också ett sätt att ge, en bit av sig själv, den biten man kan ge till alla. Resten behåller jag för mig själv.