Ur Sekvenser av Erica Timlon (2006)

Vi måste komma varandra lite närmare….

Isen smälter och det går ett rött band av ömhet genom staden. Ingen vet hur det kommit dit, en morgon var det bara där. Efter kraftiga vindar, hagel och kyla. Kalla stenportar, trasiga lås och Ensamheten i fönstren. Det röda bandet pulserar ömhet, sänder vibrationer av lågtstrålande oxytocin, det snälla hormonet, det som gör att vi relaterar. I ett gathörn står Utanförskapet som sakta börjar smälta samman.

På Restaurang Hemlängtan sitter ett par och äter persikor i rödvin med vanilj.

Det finns de som säger att om man kommer riktigt nära så kan man höra fåglarnas kvitter, det är förstås ren inbillning.