Under julhelgen lyssnade jag på Bodil Malmstens Vinter i P1, där hon berättade om sin roman: Den som hon har färdig i huvudet. Det där känner jag igen, har flera såna i mitt huvud. Släktromanen, som spänner över flera sekel och kontinenter, utvecklingsromanen om Ankan, som har haft det tufft i livet och om människorna hon möter eller deckaren i lokal miljö, om den kvinnliga polisen, några fotografier och ond bråd död. Alla klara i huvudet,praktiskt taget bara att hamra ner...