Flygepisod 8
Här kommer den avslutande episoden i min flygserie.
En god vän till mig och min man, en international businessman, är i Zurich, business förstås och på väg hem till Sverige. Han glider in i loungen och eftersom han ju är den business man han är så blandar han till sig en drink (på den tiden business männen drack drinkar) en bloody mary, fick det bli, det är bara det att han just då har glömt receptet och överdoserar tabasco och svartpeppar. Tappar andan, blir rödare och rödare och svetten lackar. Samtidigt ringer mobiltelefonen, det är min man som också är på väg hem från Zurich, international researcher som han är, maken frågar gode vännen;
" Var är du, gaten stänger nu?" .
Den här historien skrattar jag och gode vännen åt varje gång vi ses, den dagen jag inte skrattar är jag verkigen "lost". Nu går vi ner för landning.
Flygepisod 7
Dr T
Jag har sparat de bästa till sist, här kommer flygepisod 7 och inom kort episod 8. Min man, som tror sig vara en globetrotter och international researcher (han är det också) ska flyga inrikes. No big deal, han är van med long distance. Något försenad slänger han sig ner i flygplanstolen men innan han slumrar hinner han höra: Det här planet går till Ängelholm men vi har en resenär ombord som ska till x.
Nykonfigurerad
Nu har jag kopplat upp mig, bytt bredband, ställ in mig i ip-adressen, krypit ur routern och vidare in i gatewayen. Utfört vad som ska utföras. Done!
En redig Quinna reder sig själv...
...nu ska jag ta itu med mobilen som inte längre tar emot sms...roligt nästan jämt.
En redig Quinna reder sig själv...
...nu ska jag ta itu med mobilen som inte längre tar emot sms...roligt nästan jämt.
Flygepisod 6
Det var på den tiden jag åkte business class mellan europeiska städer, destination Copenhagen, som enda kvinna och klädd i jeans bland alla kostymer. Jag börjar prata med min stolsgranne, en amerikan som visar sig vara kongressledamot .(Det här var nog under Clinton eran). Han föreslår ” why don´t we spend the evening together?” Jag säger; ” thanks, but no thanks” och blir både ”lost in translation” och ”sleepless in Copenhagen”.
Kvällsåkning
Igår var det skidpremiär för mig i vårt eget Svartlien. De har underbara pistvakter, dragbana och bodega i en värld fylld av snö. När mörkret lagt sig blinkar ljusen från staden bakom granarna . Min yngsta dotter tittar upp i tusentals yrande snöflingor och känner sig som i rymden. Det gick riktigt hyfsat så jag fortsätter att åka utför ett tag till, längdåkningen får vänta ytterligare...
Läget för dagen
Nu behöver lite poesi. Verner Aspenström kunde konsten att utrycka sig.
Ur Ty (1993) Verner Aspenström
Sakernas tillstånd
Ännu inte natt? Vinter ännu inte?
Tystnad inte helt? Drömmar flämtar än?
Varningsslapp på allt som skickas,
Allt som ska hämtas: BRÄCKLIGT!
Faran ändå stor att allt kan brista,
föras bort av virvelvindar
som i ryska sagor.
Ur Ty (1993) Verner Aspenström
Sakernas tillstånd
Ännu inte natt? Vinter ännu inte?
Tystnad inte helt? Drömmar flämtar än?
Varningsslapp på allt som skickas,
Allt som ska hämtas: BRÄCKLIGT!
Faran ändå stor att allt kan brista,
föras bort av virvelvindar
som i ryska sagor.
Det regnar väl inte alltid i Provence?
Lånar den franska filmen "Det regnar alltid i Provence". Den ska ju vara så bra. "Bör ses av alla", "Helt enkelt underbar" lovar baksidestexten. Efter tio minuter ledsnar maken, sätter på sig hörlurar och tar fram sin laptop. Efter ytterligare tjugo minuter sover jag. Försöker nästa kväll igen, jag måste ju se hela. Tar mig igenom filmen och det regnar betydligt mindre än jag trodde och inte förstår jag vad de säger (jag kan ju ända lite franska nèst-ce pas?). Vad är det som är så speciellt med den här filmen? Kan någon förklara det för mig?
Zoo
Jag bor i ett zoo, eller vad sägs om:
En kväll var en uggla här. Havsörnar har siktats. Kaninerna hoppar omkring och igår raskade räven över isen (något försenad). Och jag har dåligt samvete för att jag inte hinner med småfåglarna men Lavendelgrannen lugnar mig med att jag redan har flera munnar att mätta...
Var är snöleoparderna?
Destination Vancouver, 1989
Här fortsätter flygepisoderna och vi har kommit till nr 5.
Ute och reser med Fleur igen. Fortfarande unga och fräscha. Vad är det med kabinpersonalen? De tuggar tuggummi, skojar om att vi kan behöva flytvästarna i princip när som helst. Är allmänt slattriga. Vad är det här? Undrar vi som är vana med SAS. Nu så här tjugo år senare funderar jag på om det var café-personalen eller möjligtvis städpersonalen som åkt fel med hissen och hamnat ombord eller om de kanske hade slagit vad på personalfesten, vi gör det? Inget ont om städ- eller café personal men de kanske inte är drillade i det adekvata säkerhets tänket? Vi tog oss ner i alla fall. Sen joggade vi i Stanley park och åt de ljuvligaste ”bagels” med brie och blåbärsylt. Heavenly.
Ute och reser med Fleur igen. Fortfarande unga och fräscha. Vad är det med kabinpersonalen? De tuggar tuggummi, skojar om att vi kan behöva flytvästarna i princip när som helst. Är allmänt slattriga. Vad är det här? Undrar vi som är vana med SAS. Nu så här tjugo år senare funderar jag på om det var café-personalen eller möjligtvis städpersonalen som åkt fel med hissen och hamnat ombord eller om de kanske hade slagit vad på personalfesten, vi gör det? Inget ont om städ- eller café personal men de kanske inte är drillade i det adekvata säkerhets tänket? Vi tog oss ner i alla fall. Sen joggade vi i Stanley park och åt de ljuvligaste ”bagels” med brie och blåbärsylt. Heavenly.
Nödstopp
Mitt i flygepisodserien gör jag ett nödstopp, en touch down.
Bokstäver ramlar ur munnen
Se dig för att du inte trampar på dem
Det kan vara ett K.
Erica Timlon
Fnissattack
Här fortsätter flygepisodserien och vi har kommit till nummer 4.
Sitter på ett plan till eller om det var från Palma minns inte. Det är nutid och jag reser ensam. Sitter längst fram i planet och har inget speciellt för mig, jag menar vad gör man på ett plan? Då upptäcker jag flygvärdinnorna. De har fått en fullständig fnissattack. Och jag vet hur det är; något bagatellartat blir obeskrivligt kul när det inte alls passar sig. Flygvärdinnorna pratar tyska så jag hänger inte med på vad det roliga är, förmodligen hade jag inte fattat det ens på svenska. De skrattar, fnissar och viker sig dubbla. När den ena ska säga något till oss passagerare, så ligger den andra ner och tjuter där bakom skynket. "Vad är det som är så roligt?" Tänker jag och hoppas att ingen som är rädd att flyga ska se spektaklet. Men folk verkar ha fullt upp med sitt. Läsa, lyssna, sova eller peta sig i näsan. Det går förstås över, det brukar sådana attacker göra. Och ett gott skratt förlänger ju livet?
Sitter på ett plan till eller om det var från Palma minns inte. Det är nutid och jag reser ensam. Sitter längst fram i planet och har inget speciellt för mig, jag menar vad gör man på ett plan? Då upptäcker jag flygvärdinnorna. De har fått en fullständig fnissattack. Och jag vet hur det är; något bagatellartat blir obeskrivligt kul när det inte alls passar sig. Flygvärdinnorna pratar tyska så jag hänger inte med på vad det roliga är, förmodligen hade jag inte fattat det ens på svenska. De skrattar, fnissar och viker sig dubbla. När den ena ska säga något till oss passagerare, så ligger den andra ner och tjuter där bakom skynket. "Vad är det som är så roligt?" Tänker jag och hoppas att ingen som är rädd att flyga ska se spektaklet. Men folk verkar ha fullt upp med sitt. Läsa, lyssna, sova eller peta sig i näsan. Det går förstås över, det brukar sådana attacker göra. Och ett gott skratt förlänger ju livet?
Facelift
Tack Suzette för lyftet, utan varken Botox eller Restylane.
Pure organic.
Flygepisod 3
Här kommer nästa djupdykning i minnesarkivet: "Flygepisoder".
Ute och reser med Fleur, destination New York, det var på den tiden vi var unga och fagra. Till höger om Fleur sitter en dam av modell större, jag menar en Big Lady. Strax innan landning börjar hon sin procedur och jag och Fleur studerar henne med ögon i sidled. Hon torkar av sig med de "fådda" våta handukarna som delas ut av kabinpersonalen. Sen byter hon ute hela sin mundering, plagg efter plagg utan att så mycket som att visa en hudflisa eller att manövrera sig ur stolen. Efter de är hon klar för NYC! (Om det var dit hon skulle...)
Någon dag senare står vi i ett av tvillingtornen bland molnen och är förstås helt omedvetna om att det både är första och sista gången vi är där.
Ute och reser med Fleur, destination New York, det var på den tiden vi var unga och fagra. Till höger om Fleur sitter en dam av modell större, jag menar en Big Lady. Strax innan landning börjar hon sin procedur och jag och Fleur studerar henne med ögon i sidled. Hon torkar av sig med de "fådda" våta handukarna som delas ut av kabinpersonalen. Sen byter hon ute hela sin mundering, plagg efter plagg utan att så mycket som att visa en hudflisa eller att manövrera sig ur stolen. Efter de är hon klar för NYC! (Om det var dit hon skulle...)
Någon dag senare står vi i ett av tvillingtornen bland molnen och är förstås helt omedvetna om att det både är första och sista gången vi är där.
Blue skyes
En dag ser jag en spricka i den mjölkvita molntapeten mitt i snömarängen och anar en blå himmel där bakom eller där ovanför. Jag tänker på några flygresor jag gjort. Och för dig som är rädd att flyga, min bror bland andra och svägerskan, som är i luften, i skrivande stund. Oroa er inte. Det är bara för att lätta upp stämningen. Det är mycket som kan hända till lufts.
...
Flygepisod 2
(Vart tog 1:an vägen undrar säkert "vän av ordning" nu, läs mitt inlägg "Vinterpost".)
Sitter på planet från Zürich. Familjen har varit på alpsemester. Det är några år sedan nu. Bredvid mig sitter en man, mycket välkllädd som de flesta resenärerna på Zürich-planet. Men här anar jag en prominent person (man vet när man ser en). Jag sticker armbågen i maken och väser; "undrar vad han är för en?", " fråga så får du veta svarar maken". Jag stillar min nyfikenhet en stund. Eftersom allt har gått så bra den här gången (förra resan "tappade vi bort" en dotter under en timme i alperna, men det är en annan historia), så bestämmer vi att vi ska fira med lite champagne (normalt dricker jag aldrig något starkare än tomatjuice när jag flyger, vill jag säga till den som blir orolig). Vår yngsta dotter sitter i mitt knä, eftersom hon är yngre en två år. Hon får ett eget plastglas att leka med. Vi dricker upp vår lilla flaska och allt är frid och fröjd bland molnen, tills jag får syn på dotterns glas. En liten skärva från glaset fattas, dottern ler och tuggar, men inget finns i munnen. Nu utbryter lätt panik, ser framför mig plastskärvan kana iväg längs hennes lilla matstrupe och så vidare. En plastskärva kan vara nog så vass. Väcker maken som hunnit somna, "det är nog ingen fara" säger han och gäspar. Kanske jag skulle kolla om det finns en sjuksköterska ombord? Nu träder den prominente mannen in. Han frågar mig om allt är som det ska. Jag berättar hela scenariot, kanske han har sett något hoppas jag?
Han: Det är ingen fara, den passerar bara genom systemet.
Jag: Är ni läkare?
" Ja, jag är hälsominister i Uzbekistan", säger Han och ler med sina mörka ögon.
Driftstörningar
Är det inte ugnen som gått in i väggen så är det webmailens server som är ur funktion och nu har till och med blogg-hotellet haft driftstörningar. Grannens tvättmaskin har lagt av, men det är väl något som går bara...
Snöängel
Min lilla Moysi gjorde en snöängel och sa; den här är fylld med vatten som jag skickar till Haiti. Och de behövs fler snöänglar till Haiti.
Utmattad
Varmluftsugnen har gett upp. Jag ringer en servicetekniker, som dyker upp snabbare än 175 graders uppvärming. Han förklarar att ugnen är utmattad! Ser framför mig en ugn med utmattningsyndrom. Kanske lite väl mycket brödbakande innan jul, tänker jag men det ska väl en ugn tåla? Och den går varm för vi har ingen micro (eller microfonugn som en god väns mormor sa). Nu blir det rehab för ugnen.
Vissen?
Om du kände dig lite vissen igår kan det bero på att det var Blå Måndag, "Blue Monday" den infaller tydligen den 18 januari. Den mest deprimerande dagen på året? Eller som min frisör utrycker det "den här tiden är som avslagen pilsner".
Tandläkarfrälst
En del har tandläkarskräck, för besöket med allt vad det innebär, medan andra har skräck för själva tandläkaren. Jag är frälst i min tandläkare (det är inte bara jag). Nu flyttar han till en annan sjönära stad och jag följer efter som en efterhängsen karies (caries dentalis).
...han vet om det förstås min Dentist.
Liv
Det går inte att sitta här och bara äta rostat bröd. Idag sms:ade jag Läkare utan gränser (Medecins sans frontieres).
"Varje sekund spelar roll".
