Varför inte testa grottboende? Bostadspriserna sjunker och se vende –skyltarna höjs mot skyn. Försäljningen av bostäder har gått ner med över femtio procent på Mallorca (gäller mest gamla bostäder) men det sägs inget om grottlägenheter.  Här har vi ett lättskött och tidlöst boende med strålande sjöutsikt ända till Afrika, åt fanders med mäklarutsikt och trådlöst internet från första bästa Moln som passerar. Om inget annat  så placera prestationsångesten, flygrädslan eller cellskräcken här så vet man var man har den.

       Det är lugnt och grönt så här års. Jag går stigen ner mot havet och hittar de här vackra blommorna i slänten. Någon fetknopp eller kaktus är det nog fråga om tänker jag. Min granne från Palma står ute och sopar gången, han ruskar på huvudet i takt med sopkvasten, jag vet nog vad han tänker, när jag går förbi insvept i ett badlakan den här tiden på året. Stranden är nästan helt öde, förutom ett par som tältat och nu flyger iväg hand i hand. Jag går i men det isar i benen så det blir ett snabbt dopp. Det ser varmare ut än vad det är det där förföriska havet. ”Respect” säger herr B när jag går vidare till poolen. På Mallorca värms poolerna bara upp av solen så det är rätt friskt där med. Magdalena, som Blomsterflickan heter, skulle jag förstås ha frågat om blommorna.

     Har jag varit bortrest eller var allt bara en dröm? Nu är jag tillbaka i hetluften igen och vet inte var det börjar eller slutar med tvättpyramider, fotbollsträning, stukad tumme, passförnyelser, barnkalas, simskola, bilservice, frisörbesök, tandläkarbesök och ponnyridning. Men jag har nog varit iväg verkar det som när jag går igenom handväskan och hittar alla kvitton och fotografier…

I den bästa av frukostar om jag får bestämma

fyller jag en skål med mod och strösslar på lite

äventyr, ungefär en matsked

sedan ett glas med färsk pressad kärlek

till det en bit intelligens med hallonsylt

men sylten har jag inte hemma

så det får bli fikonmarmelad istället

som jag sköljer ner med en varm kopp tålamod

sen går jag ner till det turkosblå och

          Telefonen ringer och jag får för mig att det är något angeläget att döma av den påstridiga signalen. Jag svarar, ”har du sökt mig” säger en röst, "nej, jag tror inte det, vem är det jag talar med?" frågar jag.  "Det är Zaida", säger damen i luren och lägger till sitt efternamn, nej någon Zaida har jag inte sökt (och hinner tänka att hon nås väl genom andra signaler). "Vilket nummer ringer ni ifrån?” frågar jag damen. "Jag vet inte, jag har tappat bort numret, vänta ska jag gå och leta efter det" säger hon och lägger ifrån sig luren och där står jag och tänker att det kan ju inte vara den Zaida . Hon skulle väl inte tappa bort något? Jag väntar medan hon letar sitt telefonnummer, lika länge som en evighet brukar kännas, men jag kan ju inte tappa bort henne nu. Jag hör hur hon stökar där inne. Hon kommer tillbaka med sin adress. "Nej, tack den behöver jag inte men ett telefonnummer skulle vara bra, för då kanske jag kan få en ledtråd" . ”Jag har tappat bort min väska” säger Zaida. ”Vänta jag ska gå och leta igen”. Hon lägger ifrån sig luren och jag väntar evighetslänge en gång till och tänker att nu har jag tappat bort henne en gång för alla. Till slut hittar hon sitt telefonnummer och det är inte en siffra jag känner igen. Kanske det är barnen som tjuvringt funderar Zaida och jag tänker att dagens ungar har annat för sig en busringningar som vi gjorde på min tid, men säger inget. "Det kanske är en teknisk miss" försöker jag. ”Telefonen ringde upp men ingen var i luren?” förklarar Zaida. ”Om det händer flera gången kanske det är bäst att anmäla det” säger jag. ”Vart ringer man då” undrar Zaida ”till det stora telefonbolaget” tror jag. Jag undrar om hon kan ringa någon för att få hjälp med att hitta sin väska, det kunde hon. Vi säger hej då och lägger på lurarna. 

Hösten tiden för eftertänksamhet och poesi.

Under de mörka vintermånaderna går tankarna i ide.

Vårens ljus är ett öppet fönster som ger mig bränsle och inspiration.

Det är då jag skriver!

På sommaren laddar jag upp mig och släpper tankarna fria,

så de får flyga vart de vill…

Undrar var de hamnar?

Inte ska jag öppna kontor på Themsen, inte just nu i alla fall. Det skämtas för litet, alldeles för lite. Vi har det 

för tråkigt.  Boring. Förgäves sökte jag ett aprilskämt i den rikstäckande tidningen. Jag går väl på 

allt. Här inbillar man sig att man inte är lättlurad, jag kan lura dig vart jag vill, nej inte mig inte, mig lurar du

 inte. Trodde jag, tills jag en dag stod i provrummet, som mer liknade en hytt och det var inte ens första april.

Mobilen ringer och dottern sträcker in handen med luren så att jag kan svara.

 ”Vill du köpa en Kung Fu- tidning hör jag en röst fråga”.

Jag fryser till is, jag vet ju hur illa det kan gå (läs inlägget med tandborstarna så förstår du) och ser framför

 mig en årsprenumeration med Kung Fu-tidningar välla ut genom postlådan och därför utbrister jag i ett

kraftfullt: ”Nej, tack” och tror att det är frid och fröjd med det, men retar upp mig på att någon hemifrån skickat

försäljaren till min mobil. Sen ringer sonen och undrar var fotbollsbyxorna är och lägger till: 

” Blev du nyss uppringd av en försäljare?”

” Ja det blev jag och hur kunde du skicka vidare henne?”

 ” Mamma det var jag?"

  " Va?”

 ” Det var jag som var försäljaren. Busted!” Sonen skrattar och lägger på luren.

Jag fattar ingenting. Sen utbryter ett hysteriskt fnitter, hela provhytten skakar och dottern drar sig längre och

 längre därifrån.

Ett båthus blir det i eller ska jag säga på the Docklands på Themsen för mrsmermaid inom kort. Det är det som gäller nu

enligt real estate-agenten och priserna är låga och bra, flytande kanske man kan slå till med. Han är eld och lågor och

 far omkring med blanka skor och något galet i blicken. Nu ska det tryckas t-shirtar också med texten: 

”mrsmermaid ice2ice”,  jag vet inte vad han menar eller om det är en felstavning eller vad?