Min spanska väninna Bellis skickar ett foto av ett betonglöv hon gjort själv. Hör knastret av grus, doften av vårblommor och njut vare sig du är i betongen eller lövlunden!

Glada Vappen! Säger man på finlandsvenska när man menar trevlig Valborg eller något i den stilen.

Det är askmolnet höll på att stiga mig åt huvudet och bli ett brain cloud, minns ni filmen "Joe versus the Volcano", inte det? Jag har den på VHS och i det amerikanska systemet Secam, det är en film med Tom Hanks och Meg Ryan, nådde nog aldrig hit till Sverige. Den är rätt kul om en hypokondrisk kille som har ett "brain cloud" - and it´s incurable!

Min bror berättar om ett skämt som grasserar i bankvärlden:

We said we need Cash not Ash.....

Jag har med egna ögon sett lava flyta ner över bergsluttningarna på Sicilien, men det är som man säger en helt annan historia.

Har varit på ett zumba pass med lady Catharina igen. Utmattad och med en apelsinklyfta i munnen kör jag genom en regnig stad hem, bara för att upptäcka att jag glömt skorna och så tillbaka igen...

Jag vet inte hur ni har det men så här är det ofta för mig:

Nu verkar det som det blir hemresa imorgon. Nar man inte vet hur man ska komma hem vill man hem direkt, nu vill alla plñtsligt vara kvar. Sitter h´r p`mitt lilla internetcafe och nu hñrs andra tong`ngar...Engelsmannen funderar over vadret.

Snart borjar jag vaenja mig vid livet utan tva prickar over Oet. Flygplanen gor repor i himlen men alla pekar i fel riktning.Jag gar pa stranden och samlar peppbles i vaentan pa att Molnet ska skingra sig. Tack alla ni Mammor som supportat och varit "bak-jour" hemmavid medan jag legat vid poolen med solskyddsfaktor 20.

Tack: Ellinor, Hanna, Helen och Shanta.
Tack Eva, Maria och Bror-Min for adekvat flyginformation.

Skickar buketter av  Mimosa till er alla.

Redo att fara hem, alla uppgifter avklarade, men pa vilket s´tt ´r oklart. Passar p`att njuta av det turkosa Havet, de grona fr´cha mandellundarna, Bergen men mest av allt l´ngtar jag hem till barnen. Hemresan h´nger i luften bokstavligt talat. H¨lsningar fr`n ett litet internetcafe, med ett tangentbord jag inte´r v´n med.

Satt på tåget till Copenhagen och läste Jenny Diskis "Stranger on a train" och hoppades att det skulle handa något spännande. Nu är jag fast i ett moln på Mallorca. Lite ost, lite vin och sen skriver jag väl klart romanen...kanske. Sitter pa ett rökigt internetcafe, tur att det finns internet på nära håll.

Dags för den årliga städresan igen, med svärmor, penslarna och solfjädern. Den gröna Boken måste jag ha med så jag vet vad jag ska göra och tänka och ifall några fina meningar seglar förbi.


Vi ses om en vecka, tills dess får jag bjuda på en måltid?  Av poeten Maria Wine:

Ur Vredens och kärlekens hand
1973

Måltid

Får jag bjuda på en måltid?

Först
Gryningsblå soppa kokt på violer
Sen
Upptinade fotspår efter ett rådjur
Och en sallad gjord på snödroppehuvuden
Till dessert
En månskiva gul som honung
Och len i smaken som melon

Vinet?
Naturligtvis
Samma vin till alla rätter :
En nyss frigiven källas
Vattenglädje.

Jag har hittat en fantastisk man! I en bokhylla, av en ren slump. (Naturligtvis tror jag inte att slumpen är någon tillfällighet. ) Jag talar om Phillippe Delerm, fransk författare och filosof. Och boken som mer eller mindre ramlade ut (nåja han ramlade inte ut men stack ut gjorde han). Den heter: "Den första klunken öl och andra små njutningar "
(Albert Bonniers Förlag) 1997.

Så här skrev Anders Paulrud i Aftonbladet (1999) om boken.
” …här är någon, äntligen någon , som är precis som jag. En vän. En riktig kompis som inte har en liten surpris för mig, utan som skulle förstå allt jag sa…Tack för boken. Det är nästan som man vill ta vårens första hoppsa-steg.”

Vad den handlar,  små betraktelser ur livet. Inget tungt, inte för lätt heller. Bara så skickligt skrivet, fångar de där små ögonblicken. Alla som skriver vet hur svårt det är att skriva enkelt.

April är poesimånaden i USA, här på bloggen är vi inte sämre.


Ur Sekvenser  2006  av Erica Timlon

Nattlinnet

...Efteråt skulle ni kanske säga att det började med det där nattlinnet. Jag var på jakt efter ett nattlinne, ett sånt som man ser ibland i gamla filmer, syrénlila av siden med infällda spetsar, ni vet. Jasså inte? Stopp. Ni tror väl inte för ett ögonblick att det här bara kommer att handla om ett nattlinne.
I själva verket handlar det om något helt annat. Om vad som kom först orden eller formen? Skrattet eller gråten? Uttrycket eller uttryckslösheten? Eller om att passa in i ett mönster om att hitta just sin plats i tillvaron, helst i solen, gärna med utsikt, tack. Som brickor i det oändliga system av pusselbitar som skjuts in i varandra och bildar mönster, det enda rätta och riktiga. Sanna.

Men tänk om jag inte vill då, tänk om jag vill gå mina egna vägar istället…?

Nu blir jag tredimensionell! Ta på dig glasögonen så syns jag i 3d också.



April, april...