Små deliciösa, oförglömliga, ljuvligt spröda bakelser; Luxemburgerli!
Gjorda med kärlek, luft och socker av Huset Sprüngli i Zürich sedan 1836.

är inte meddelandet man vill höra. Vissa dagar är det som om man gått igenom en "bad gateway". Allting är naturligtvis relativt. Igår var en bad gateway-dag. Den här lilla sommartidsjusteringen tog nästan knäcken på mig, hörde att det var flera som var trötta. Sen måste jag fylla i en massa tröttsamma byråkratiska blanketter och hamnade i ett moment 22 läge. Som tur var så ringde Syster Glimra tog mig till en annan "level" som det heter.

Jag är #4389 , huvudsaken man vet vem man är och var man kommer ifrån, resten ordnar väl sig?

Barnen och jag släcker ner, maken sitter på en alptopp, i mörker hoppas jag, men kanske ändå bättre att han tagit sig ner i säkerhet.  Vi tänder ljus, eldar en brasa och jag drar den där gamla historien om hur allt var bättre förr...eller?

I den här delen av landet där jag bor kommer tranan med godis till barnen. Hos oss landade ett ägg i spisen ;)  Det är också Våffeldagen, men inte bara det utan min brors och min barndomskompis Ruter Dams födelsedagar.  Grattis till er båda ! 25 mars har seglat upp som en riktig vårfirardag. Och solen den bara ler...

Emellanåt frågar jag mig; varför bloggar jag? Och svaret är: Min blogg är min kompass i tillvaron, utan den skulle jag förmodligen gå vilse. Hur många läsande finns det för varje skrivande? Jag menar vi är många som skriver, men kanske ännu fler som läser?  Det är också ett sätt att hålla skrivandet vid glöd. Som att skissa, jamma eller lira för konstnären, musikern eller fotbollsspelaren. Att sitta i farstun till det litterära rummet, förr eller senare kommer man ju in. Att blogga är en ventil men också ett sätt att ge, en bit av sig själv, den biten man kan ge till alla. Resten behåller jag för mig själv.

Jag har sagt det förut och säger det igen, det här är ingen filmblogg, men… underbara under. Lavendelgrannen och jag tog våra döttrar och gick och såg "Alice i Underlandet".  Underbara underligheter i underlandet, frilligt, flossigt och frissigt.  Jag vill också dansa futtervacka. Vackra färger, sköna karaktärer och inte tråkigt en sekund. Hattmakaren (Jonny Depp)  kunde varit bror till Edward Scissorhand, också Jonny Depp, men så är det också regissören Tim Burton som ligger bakom båda filmerna. Skulle gärna se Jonny Depp i någon "normal" roll någon gång, en helt vanlig kille...typ.

En underbar film (eller tv-serie) från en annan värld där Under är BBCs fantastiska serie "Det levande Söderhavet". För alla som gillar naturdokumentärer till havs.


Går på SVT kl: 19, på lördagar,  går i repris för alla som lagar/äter middag den tiden.

Här är är några vänner, Dolce Limone, ifall jag blir för syrlig. Förvånansvärt god och fräsch trots "pure fake" och passade utmärkt efter en sushi-middag.  Citroner för hälsan, jag pressar och dricker "raw".  Till sist min favoritlakrits, den finländska lemon-laku.

Har hängt i SJs växel (Statens järnvägar) ett bra tag nu, och inte nått fram, till och med blivit bortkopplad. Försöker med nätet, men eftersom jag har så segt bredband, försöker jag få tag på Telia (fd Televerket), kommer inte fram, blir hängande i kön. Det är väl lika bra att ringa Skattemyndigheten, jag menar, ta allt roligt på en gång, så kan man sitta och ha tråkigt sen...

En lång härlig promenad i naturen inledde den här dagen, här kommer en dikt av en av mina favoritpoeter; Maria Wine.

Ur Lövsus i moll (1979)

Godmorgon
min morgon!
Molnfri himmel
armar uppåt sträck
Skugglösa drömmar
spinn själv nya
Ansiktet?
nej gå inte till spegeln
sök igenkännandets trygghet
någon annastans
Ljus och skugga står fadder åt dig
Tavlan är svart
kritan vit
Ordet glöder i myrstacken
Oskrivna dag
goddag min dag
skriv!

Ikväll hoppas jag att svenska folket tar sitt förnuft till fånga och inser att det inte räcker med vackra bruna ögon eller en ostoppad fotbollspelar. Allsvenskan har premiär och sonen gör debut som bollkalle:)


Keep on walking...

Här kommer den avslutande episoden i min flygserie.

En god vän till mig och min man, en international businessman, är i Zurich, business förstås och på väg hem till Sverige. Han glider in i loungen och eftersom han ju är den business man han är så blandar han till sig en drink (på den tiden business männen drack drinkar) en bloody mary, fick det bli, det är bara det att han just då har glömt receptet och överdoserar tabasco och svartpeppar. Tappar andan, blir rödare och rödare och svetten lackar. Samtidigt ringer mobiltelefonen, det är min man som också är på väg hem från Zurich, international researcher som han är, maken frågar gode vännen;
" Var är du, gaten stänger nu?" .

Den här historien skrattar jag och gode vännen åt varje gång vi ses, den dagen jag inte skrattar är jag verkigen "lost". Nu går vi ner för landning.

Jag kunde inte låta bli att lägga lite gurkmeja i morotskakan också, den här kryddan börjar stiga mig åt huvudet. Färgen blev ännu finare, ockra kallas den väl? Rena hälsokakan med ingefära, kanel och kardemumma.

Toppingen lade jag på efter fotograferingen...nu är det bara smulor kvar :)

Jag har sparat de bästa till sist, här kommer flygepisod 7 och inom kort episod 8. Min man, som tror sig vara en globetrotter och international researcher (han är det också) ska flyga inrikes. No big deal, han är van med long distance. Något försenad slänger han sig ner i flygplanstolen men innan han slumrar hinner han höra: Det här planet går till Ängelholm men vi har en resenär ombord som ska till x.

Nu har jag kopplat upp mig, bytt bredband, ställ in mig i ip-adressen, krypit ur routern och vidare in i gatewayen. Utfört vad som ska utföras. Done!

En redig Quinna reder sig själv...

...nu ska jag ta itu med mobilen som inte längre tar emot sms...roligt nästan jämt.

Susan Sarandon, Kate Winslet och Eva Röse. Vackra, glada, intelligenta och med integritet innanför skalet (eller utanpå). Dessutom råkar ni alla var födda i stjärntecknet Vågen, liksom min mamma. Ladies! Ni är välkomna till mig på tångbad och algté. Och ni som vet med er att skönheten sitter inombords, följ den våg som ni bär inom er så kommer ni hela vägen fram.                                  


"Flicka knyter sitt hår" av Tore Strindberg

Jag ser en man cykla på isen här utanför. Hoppas han har ordentligt med luft i däcken. Min morbror cyklade också på isen och morfar såg mössan flyta i vattnet, morbror, som då inte var min morbror satt på ett isflak och huttrade. Cykeln vet jag inte hur det gick med men några år senare cyklade han på taket. Min bror eller om det var min kusin, blev fast på ett isflak men han hoppade i sista stund, till rätt sida. Min granne, det börjar bli flera år sen nu, fastnade däremot i isen.

–Så vad ni än gör, var försiktiga nu när isarna smälter...

Bredbandsuppkopplingen är under förändring och jag surfar på lånad lina och kan när som helst svepas bort. Första skidåkardagen har jag nackspärr och sitter inne med curlingdamerna och Sissela som pratar om vällust (luxuria) på SVT och hon kliver rakt genom rutan. Jag handiskar och smörjer in händerna medan damerna kammar hem guldet. Dricker lite gurkmejavatten med Ipren för säkerhetskull. Nästa dag är ”nackontet” borta och det har slutat snöa. Jag tar liften ner eller om det är upp till backarna. Skidåkningen fortsätter att vara hyfsad, har jag äntligen hittat glidet efter alla dessa år? Fleur som sitter vid en annan fjälltopp hör av sig och vi ses, uppdaterar varandra över té och ris och sen kör jag tillbaka förbi tysta granar.