Middag med Simhopparen och hans gröna familj. Gjorde min höstliga boef bourguignon, endiver, granatäpplen, så klart, lingonparfait med tjinsuskisås förekom också på menyn.

Vad sägs om lite poesi? Dags att vrida tillbaka klockan och samla nötter för vintern, som Lady Grey säger.

Jag går och står i köket, bakar på torsdagar, gärna bröd i korg, gör en soppa, slänger ihop en kaka. Tonåringen sjunger andliga sånger, om han är på riktigt gott humör. Döttrarna skriver sagor eller hänger över Fejan. Många timmar blir det i köket, men jag gör så mycket annat än lagar mat. Jag ringer, jag skriver, blir avbruten, går därifrån, kommer tillbaka, en diskmaskin ska tömmas. Jag hittar ett recept, mailar och bloggar. Står numera och äter och dricker medan jag jobbar liksom min moster som uppfostrat sex barn, när hinner man sitta då?

Granatäpplen som är en riklig källa till C-vitamin, folsyra och antioxidanter. I antikens Grekland var frukten en symbol för gudinnor. Jag strösslar dem över salladen just nu. Mäklarfrun har lärt mig att halvera äpplet och banka sedan på skalet, med första bästa verktyg (knivskaft eller sked) så trillar kärnorna ner över salladen. Och så är de ju vackra med sina yppiga former och skira färger.

En hel del springande i kyrkan blir det nu när man har en konfirmand i huset. Idag var han minestrant (eller vad det nu heter). Dop, kör och en liten fågel livade upp kyrkorummet. Prästen pratade (snarare än predikade) om vänskap. Hur många vänner har man egentligen när det kommer omkring, 600 eller? Tänkte på vägen till kyrkan att idag har man facebook istället för att ses på kyrktrappan. Ser bara på äldsta dottern hur mycket tid hon spenderar på Fejan. Och det var nog en hel del som var hemma och fejade. Till "kyrkkaffe" serverade jag amerikanska pannkakor med björnbär och lönnsirap. Facebook. Amen.

Så klart kunde man räkna ut att dagar som den förra inte hör till vardagen. Idag efter min promenad med lånad baby, fick jag en black-out och glömde en viktig kod. Min snälla Bankman hjälper mig till rätta, sen hittar jag värmeljusen i kylskåpet och undrar för mig själv om jag blivit senil, som tur är ligger Nina Simone i brevlådan.

Vissa dagar försvinner, rinner förbi som om ingenting hänt. Sen är de dem dagarna som idag, där allt går som på räls, händelser hakar i varandra som en länk där det ena ger det andra och bildar en god spiral. En sån dag var det idag, en bra helt vanlig dag. Ingen stress, oktobersolen lyste, Dr T bjöd på sushi, ett bra möte på efftermiddagen, en glad tonåring och en nöjd make. Och så finns det helt andra dagar, de dagar man aldrig glömmer.

I lördags satte jag mig i bilen och åkte till Fleur. Ensam i bilen har jag så hög volym på att jag nästan riskerar att får klagomål från de städer jag passerar. I övrigt föredrar jag Tystnad. Skogen lysande gul av gulnade löv och kantareller, som i en Elsa Beskow-värld, men jag säger förstås inte var. Huset en dröm, men det är verklighet. Sprakande höstfärger väller in genom fönstren och löven dansar på väggarna. Fleur hade hittat Nina Simone av en slump, musik man vill lyssna och dansa till. Evergreens. Nostalgi över en kopp té eller ett glas vin.Och så lite zumba, men då blrev Fleur så yr så hon fick lägga sig på soffan. Söndagmorgon, Pilatesträning och lång skön frukost . Plockade kuddmjuk mossa och åkte hem med Nina Simone sjungande i öronen. Längs vägen ser jag tre (!) ståtliga älgar, som majestetiskt hälsar mig välkommen tillbaka till mitt län. Precis så där som på gamla ojemålningar.

Härom dagen damp ett vykort ner från New York, det var från Fru J och postat en fredag, och det var hos oss redan på tisdag! Jag kan se fru J framför mig, med "vykortsögonen på". Det är inte lätt att hitta vykort i New York. Jag har minsann försökt. Jag har gått från Meatpacking district, längs Hudson River, förbi Ground Zero. Letat i Village, Soho och Midtown. Inga vykort. Hela vägen upp till Upper East och där på Lexington vid 80:e gata hittade jag ett hål i väggen som sålde sunkiga vykort. "Ingen skickar väl vykort these days", men då känner dem inte Fru J. Det är trevligt att få ett handskrivet vykort. Greetings from NYC. Thank you!

Hemma efter lång dags färd. Svampen är förvälld och jag och sonen har tittat på the Event, som vi nu har fastnat i. En ny vecka imorgon med nya möjligheter.

en Nobelpristagare i Litteratur som man känner till och har en bok av:Den peruanske författaren Mario Vargas Llosa.

Min frisör är inte bara en frisör hon kan en massa annat också. Vi avhandlar sovtider, vetenskapliga skrifter och svininfluensan. Hon har lärt sig att gå och lägga sig på kvällen, precis det jag behöver lära mig och inte slira iväg i natten.  Med mig hem fick jag tidningen " 2000 - talets Vetenskap - Tidningen som talar när andra tiger!