Nu tar jag mina barnboksmanus i handen och går en förlagspromenad och knackar på dörren hos den ena och hos den andra. Chansen att jag blir utgiven är ungefär 3 promille, men jag har ju aldrig varit någon fena på matte å andra sidan. De små svarta typerna som sitter på min axeln och hånskrattar och säger: ”Ha ha ha, så dåligt”, dem har jag packat ner i en gammal resväska och dumpat i Östersjön, nej det har jag förstås inte gjort, jag klämmer ihjäl dem med bara händerna. De har en förmåga att komma tillbaka. Jag tror jag får skicka dem till Grottan på Mallorca (läs tidigare inlägg från april), där kan de sitta och bli till ost. Medan jag sitter vid postlådan och väntar...

De här böckerna kommer jag att luta huvudet mot i sommar, men ännu hellre förstås läsa, både för nöjes skull och av skrivtekniska skäl. Jag börjar med Sandvargen av Åsa Lind, den bästa barnboken med ett underbart fantasifullt språk, jag och maken slåss om att läsa den för vår yngsta dotter. (Man bör vara kapitelboksmogen). Sen ska jag återigen ta mig an Doris Lessings ”Sommaren för mörkret”, som jag köpte på Tradera för en spottstyver i samband med Nobelpriset (hennes förstås). Jag vet inte hur många gånger jag har läst den första meningen ”En kvinna stod på trappsteget utanför dörren mot trädgården med armarna i kors och väntade…”.  Sen kommer jag inte längre, antagligen för att den påminner mig om mitt eget liv. Boken handlar om Kate Brown 45 år och det stora spöket – Medelåldern. ”Tanke blir tekst” (på norska) av T Løkensgard Hoel är en utmärkt bok för alla som skriver och läser. Läs den fina dikten här nedan (på norska).  Av Susanna Tamaro har jag  tidigare läst ”Gå dit hjärtat leder dig” och uppföljaren som är lite vemodiga men ”Med huvudet bland molnen” är författarinnan på sitt bästa berättarhumör lovar de på baksidestexten. Och så till sist en klokbok av de underbara damerna Lill Lindfors och Agneta Lagercrantz som jag (och några till) träffade en kväll i juni. Man kan läsa den från A till Ö eller välja och vraka efter stämning och humör.

Det finnes et dikt

Jag vet att det finnes

et dikt for ethvert menneske

det finnes ord etsteds

også for din forvirring

også for din glede

et ord hist och her

til å sanke sammen

også for din sorg

finnes det sammenhenger

finnes det rop og hviskning

store ord og små ord

harde bitre ord

som også må utsies

og ord som fuglekvitter

ord som kvellsdugg og barnelatter

også for din fryd

også for ditt livs-to

finnes det en sang

jag vet att det finnes

en egentone inni deg

det är den du skal lytte till

bakenom ordene mine

den som skal tone videre

som ditt dikt

når ordene er glemt.

(Carl Fredrik Prytz 1977)

        Hur ska man göra med det här EU-valet? Det behövs två för vals, jag och min röstsedel sen valsar jag iväg till vallokalen, men vad ska jag sätta fötterna på? Den ena foten sätter jag nog på klimat och mat och den andra sätter jag på brottsbekämpning. Så får det bli. Sen snurrar jag ut igen...