Sitter snart på tåget till Bokmässsan; under tiden håll till godo med en dikt av den polska poeten och nobelpristagaren (1996) Wislawa Szymborska:Ur slutet och början (1993): Somliga gillar poesi.

Så här gick det till när jag fick en bok "på halsen". Min spanska väninna prackade på mig boken "Lyckan, kärleken och meningen med livet " av Elisabeth Gilbert. Jag recenserar inte boken, det får ni själva göra. Först var jag  väldigt tveksam (den där feelgood-litteraturen, inte så att jag inte vill må bra, men det kan bli lite för mycket sås) men min spanska väninna som läser svenska flytande stod på sig.  Inte nog med det hon tog pant också den spanska juvelen; mina kära miniatyr väskor. Sen räckte det inte med det, maken snodde åt sig boken och började sträckläsa den. Vilken dubbellooser jag är! Nu har jag fått tillbaka boken och läst ut den och kan varmt rekommendera den. Den har sina brister och de går jag inte in på men den har sina förtjänster också.  Det är en bok man snabbt kommer in i och blir kompis med och inte vill lämna ifrån sig. Den utspelar sig i Italien, Indien och Indonesien. Nu ska den bli film med Julia Roberts i huvudrollen (men om jag fick bestämma så hade jag hellre sett Gwyneth Paltrow eller någon okänd i rollen, men vem frågar mig=) Jag hoppas bara att inte Hollywood förstör manuset, utan plockar guldkornen, de får nog sätta Woody(Allen) på jobbet, nä, han är nog för neurotisk. Nu lämnar jag tillbaka den i gott skick och väntar på panten.

När havet ligger som ett sidenlakan och luften är fylld äpplen, köper jag mina astrar på torget. Det var vid den här tiden jag födde min äldsta dotter. Malvorna leker sista paret ut i trädgårdsrutan och de vet att varje dag kan bli den sista. Det är det här man får vända tillbaka till när dagarna blir randiga av regn.

Om man inte som jag ska ut i skärgården i helgen eller väljer att stanna under bar himmel kanske några filmtips kan vara av godo. Någon filmresenscent  är jag förstås inte även om jag har spenderat viss tid i Hollywood, back in the eighties. Maken och jag inledde hösten med en filmintensiv vecka. De här filmerna har gemensamt att de är berättartekniskt skickligt gjorda dvs strukturen är mer tilltalande än själva storyn. Om man vill ha ett alternativ till Stieg Larsson, jag är inte ute efter honom på något sätt även om jag varken läst böckerna eller sett filmerna, än. Jag menar bara om man letar alternativ till thrillers, romantiska komedier eller special effects späckade rullar så se: Vicky Christina Barcelona, Woody Allens film, om två väninnor som spenderar en sommar i Barcelona, ni kan nästan räkna ut hur det går, men den är berättad på ett snyggt sätt och är inte en romantisk komedi, Scarlett Johanson och Penelope Cruz medverkar, snygga och coola som alltid. Mammut, Lukas Moodysons senaste, också berättartekniskt snygg, påminde en hel del om Babel (men inte lika bra), säger mycket om den tid vi lever i, Maken tyckte det var 125 bortkastade minuter men jag tyckte om den...och till sist se: Clint Eastwoods "Gran Torino", förmodligen hans grand finale till "the movie industry". Lågmäld, fint berättad, även den speglar vår samtid, bra sensmoral, störde mig lite på att han var för mycket "grinig gubbe" i början. Clintan är Clintan.

Maken, the Tinman, har återvänt från Stilla Havet och jag har stigit upp från Medelhavet, det dags att ta sina skor och vänta på Hösten.  Man kan inte ligga i vattnet hur länge som helst för då blir man skrynklig och kall även om temperaturen är den allra bästa. Jag längtar redan tillbaka.

Det här har hållit mig flytande i sommar. Något till livs, något för ögat, något för ytan och något för själen, alla får sitt:En färg för varje barn...

Med mitt dubbla medborgarskap åker jag till Danmark för att gå på restaruang, en fransk, på Englandsveijen, där serveras bara pizza och pakistansk mat (!) . Jag frågar vad det var för skillnad på pakistansk och indisk mat?