September-rally
Tiden rusar förbi snabbare än ett X2000 tåg mot Köpenhamns Lufthavn. Senaste tiden har det känts som om jag lever inne i en centrifug. Den här helgen har jag dock fått stopp i programmet. Barnen är utomlands och jag har yoga-stämning här hemma. Cyklar, läser och skriver. Läser för nyttan och skriver mest för mig själv.
Än så länge. För hälsan äter jag grönt, cyklar till jobbet, längs vatten, Slott och vackra parker hela vägen till Hospitalet. Jag måste ha den vackraste vägen till jobbet? Min sjukgymnast, på Drottningskär säger att det är bra att cykla, speciellt för mig, efter mitt knägissel i somras. Platta skor och löpning, inte i samtidigt men i opassande intervaller. Här ska det inte pratas sjukdomar eftersom det är hälsa jag är inne på. Utarbetar en serie med hälsoföreläsningar som bäst. Går på massage för att mjuka upp mig. Dricker Gurkmeja i vatten för dess anti-inflammatoriska egenskaper. Här vill jag dock höja ett varningens finger. Överdosera inte med gurkmeja! Häromkvällen var jag med några härliga fd grannfruar och lyssnade på Sköne Paolo Roberto. Han är kul och har gjort en lång resa. Jag minns honom från Café-tiden när han var butter dörrvakt. Och jag , en "playgirl", back in the 80´s. Vädret har varit sammetslent hela september och min Sweet Sixteen har börjat gymnasiet och jag har befunnit mig i Tjotaheiti kl 2 på natten för att hämta henne vid ett Full Moon Party.
Jag ska renovera här på bloggen och kommer inom en snar framtid göra om sidan. Tanken har funnits att lägga ner på grund av tidsbrist, å andra sidan, blir jag aldrig en oskrivande människa. I går damp en bok ner som en av mina medförfattare på skrivarskolan har skrivit. Han har gett ut den själv. Boken heter Träsk av Klas Berggren, Vulkan . Det är så man får göra, ta saken i egna händer...